Blåbärsmuffins

Som vanligt plockar jag mycket bär under semestern,  både i skogen och i trädgården. Där jag bodde förut hade jag hallon, röda vinbär och krusbär och där jag bor nu har jag röda vinbär, krusbär och trädgårdsblåbär. Det tar sin lilla tid att plocka rensa och frysa in eller safta och sylta direkt. Men man känner sig duktig när man tar tillvara vad naturen och trädgården har att ge. När burkar och flaskor fylls infinner sig även en känsla av att vara rik på de egenproducerade godsakerna.

Igår var jag ute i trädgården och plockade ca 4 liter blåbär på våra trädgårdsbuskar. De mognar kontinuerligt och man får hålla på att plocka varannan till var tredje dag under säsong och säsongen varar från mitten/slutet av juli fram till slutet av september beroende på väder.

Den största skillnaden på blåbär från skogen och odlade blåbär är storleken och insidans färg. De odlade bären är mycket större och man blir inte blå om händerna när man plockar dem. Dessutom är de inte blå inuti som skogsblåbär

Eftersom odlade blåbär inte heller är blöta passar de utmärkt i det här receptet på muffins och man behöver inte blanda bären med mjöl om man använder odlade bär

Blåbärsmuffins
18 st

150 g mjukt smör
2 dl strösocker
2 ägg
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 1/2 dl gräddfil
rivet skal av en citron
2 1/2 -3 dl blåbär + 2 msk vetemjöl

Rör smör och socker pösigt med elvisp. Tillsätt äggen, ett i taget och rör om mellan varje.
Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör ner detta i smeten växelvis med gräddfil och citronskal.
Blanda blåbär och 2 msk vetemjöl. Rör försiktigt ner bären i smeten.
Fyll muffinsformar till hälften med smet. Grädda mitt i ugnen i 175 ° i ca 25 minuter.

Utflykt i förfädernas spår

Släktforskning är ett av mina intressen som jag sysslar med lite till och från beroende på tid och lust. Det är en hobby som tar oerhört mycket tid i anspråk och man blir aldrig färdig. På gott och ont!

Nu på under semestern hade jag bestämt med mina föräldrar att göra en liten utflykt och försöka hitta ett par platser där min pappas morfars far växte upp under första halvan av 1800-talet.

Första stoppet för dagen blev en fika vid Möckelns strand strax utanför Älmhult. En lugn och skön plats för en förmiddagsfika.

En kusin till min pappa forskade också en del på den sidan av släkten och jag har använt mig av det han hittade för att forska vidare. Pappas morfar August och hans familj gick under tillnamnet "Stubbarna", eftersom August far Olof skulle ha växt upp på en plats vid namn Stubbholmen. Familjen bodde även en tid på något som kallas Marsholmen.
För några år sedan sökte min bror och jag på de här platserna på internet och vi hittade en ö i sjön Möckeln i Kronobergs län,  som heter just Marsholm. Fram tills förra veckan var vi övertygade om att det var en av de platser som vår förfäder Olof hade bebott innan han kom till Blekinge.

Nu var det inte så. Ön i Möckeln heter Marsholm men "vårt" Marsholmen är inte en plats utan namnet på ett torp, som låg under gården Krampanäs i Härlunda socken. Stubbholmen visade sig också vara namnet på ett torp inte långt från det första.

Denna upptäckt gjorde jag förra veckan när jag redan bokat in ett besök på gården Marsholm på Ön med samma namn. Jag tyckte det var synd att avboka och det kunde ju vara intressant även om vi inte har någon koppling till gården. Ett äldre par som arbetar ideellt i gårdens stiftelse tog emot och visade oss runt i det gamla huset och berättade om dess historia. Trevligt att det finns såna här gamla bevarade hus med så mycket historia.

Efter besöket på Marsholm och lunch på Bykrogen i Liatorp, hade vi lite tid över innan nästa möte så vi stannade till i Linnés Råshult. En underbar gammal miljö med mängder av vackra blommor och andra växter. Vi passade på att svalka oss med glass på Caféet som också serverar lunchbuffé. Ett utflyktsmål att rekommendera till alla som gillar lugn och ro och växter!

Genom hembygdsföreningen i Krampanäs fick jag kontakt med Tommy, en man som visste mycket om bygden och som var vänlig nog att visa oss runt så vi fick se var torpen legat. Vi hade aldrig hittat dit utan hans hjälp, för det var mitt ute i skogen bland blåbärsris, lingonris och hallonsnår. Naturligtvis såg det annorlunda ut på 1800-talet, men det var ändå mitt ute i den småländska skogen. Det var egentligen inte så mycket att se eftersom det enda som fanns kvar var en gammal stengrund, men det var ändå en speciell känsla att befinna sig på förfädernas plats!

 Efter en dag full med kultur bar det sedan av hemåt till Blekinge igen!

Köttfärssås på vårt vis

Ljuva sommar och äntligen semester! För varje år som går tycker jag att man längtar mer och mer efter sommarsemestern. Det är väl så att man är i större behov av semestern för varje år som går och man uppskattar ledigheten på ett annat sätt en när man var yngre.

För 20 år sedan var jag 22 år ung och jag hann med massor och sommaren var hur lång som helst, eller....är det så att förväntningarna och kraven höjs ju äldre man blir eller är det helt enkelt så att man har ett lugnare tempo nu, än när man var 22 och därför orkar och hinner mindre!!

Oavsett vad orsaken är så drabbas jag alltid av sommar- och semesterångest tyvärr. Det är så mycket som ska hinnas med på så kort tid. Jag har precis börjat min semester och har tre underbara lediga veckor framför mig. Jag ska göra vad jag kan för att leva i nuet och ta dagen som den kommer, men det är svårt att låta bli att planera!

Igår när jag var och handlade mat bestämde jag mig för att göra ett storkok köttfärssås under förmiddagen idag. Sambon har längtat efter köttfärssås i flera veckor nu så jag tyckte det var dags att ta tag i saken. Jag tycker man ska göra en stor sats  när man ändå är igång och det tar ju en stund, därav anledningen att det inte blivit av förrns nu på semestern när jag känner att det finns tid att stå i köket i flera timmar.

För flera år sedan när jag och sambon var med i viktväktarna komponerade vi receptet på den här köttfärssåsen som innehåller ungefär lika delar köttfärs och grönsaker. Just idag kunde jag inte låta bli att tillsätta en skvätt grädde också men det är sällan jag har det i köttfärssås annars. Receptet som jag lägger ut här är ett "höfta recept", dvs man får köra lite på känn och smaka av tills det passar ens egna smaklökar.

Köttfärssås på vårt vis
Storkok för frysen

1 1/2- 2  Kg Köttfärs (nöt eller bland)
3-4 stora gula lökar
4 Paprikor (gula och/eller röda)
3-4 morötter
4 stjälkar selleri
1/2-1 sqaush
3-4 burkar passerade tomater
Tomatpuré
Ketchup
En slatt rödvin om man gillar det (inbillar mig att såsen blir mustigare!)

olja och flytande margarin att steka i
Oregano
Salt
Paprikapulver
Svartpeppar
Vitpeppar
Ev matlagningsgrädde att reda av såsen med



Det finns en vitlök med på bilden, det hade jag inte med i såsen,

 men det kan man ju ha om man vill!

När jag lagar mat gillar jag att ha ordning och reda omkring mig för att kunna fokusera på matlagningen. Därför började jag med att plocka fram så mycket jag behövde av alla ingredienser. Sedan hackade jag  alla grönsaker i små tärningar och la dem i olika skålar. Jag började med att fräsa löken glansig och lyfte ur den från pannan. Sedan fräste jag resten av grönsakerna i omgångar, och lyfte ur  även dem. Efter det fräste jag köttfärsen smulig innan jag la tillbaka grönsaker och lök i köttfärsen.
I med några burkar passerade tomater, ketchup, tomatpuré, kryddor, rödvin och ev lite vatten.
Låt sedan puttra utan lock i minst 45 minuter men gärna lite längre, runt en timme sådär. Rör om då och då. Smaka, smaka, smaka. Behövs det mer salt eller sött eller saknas det hetta, i med mer smaksättare och låt det puttra en stund till. När jag är nöjd med smaken brukar jag reda av med lite mjölredning, som idag fick sällskap av 2 1/2 dl matlagningsgrädde för att runda av smaken och sätta sista piffen!